Kravet på trafiktillstånd för transporter mot betalning
För att få utföra transporter mot betalning krävs ett trafiktillstånd, vilket är ett tillstånd som Transportstyrelsen utfärdar.
Oavsett om du ska flytta en enstaka möbel med en släpkärra eller köra en tung lastbil med släp från Kiruna till Ystad med 51 pallar – ett trafiktillstånd för gods krävs om du tar betalt för transporten.
Oavsett storleken på transporten gäller samma krav.
Vi vill förtydliga att vi har trafiktillstånd för gods.
Varför krävs trafiktillstånd – även för småtransporter?
Det övergår vårt förstånd varför ett trafiktillstånd krävs även för enklare transporter, som att flytta möbler eller utföra bortforsling av gamla soffor.
Vi kan förstå att viss tillsyn måste finnas för att bedriva större åkeriverksamheter, men att samma krav ställs på den lilla firman som flyttar en fåtölj mellan två adresser känns fullständigt orimligt.
Faktum är att det ställs exakt samma krav på en liten flyttfirma med två anställda som på ett stort åkeri med hundratals lastbilar och tusentals godstransporter varje dag.
Och det slutar inte där: ett trafiktillstånd krävs även om du som privatperson utför en transport mot betalning.
Vad krävs för att få ett trafiktillstånd?
För att få ett trafiktillstånd måste företaget genomgå en rigorös ansökningsprocess som inkluderar:
-
Företaget måste ha en trafikansvarig med yrkeskunnande för godstransporter.
-
Företaget måste visa på ekonomisk ställning och etablering.
-
Företagets ägare måste ha ”gott anseende”.
Bara själva ansökan till Transportstyrelsen kostar 8 400 kronor – och det finns inga garantier för att du får tillståndet.
Får du avslag, kan du tidigast ansöka igen efter 6 månader.
I vissa fall kan spärrtiden vara upp till 5 år om Transportstyrelsen anser dig olämplig (alltså sakna ”gott anseende”).
Även om du skulle ha uppfyllt alla objektiva krav – som kunskapsproven för godstransport och visat ekonomisk styrka – kan du ändå nekas tillstånd baserat på deras subjektiva bedömning av ditt anseende.
”Gott anseende” är, enligt vår mening, en gummiparagraf som tillämpas godtyckligt.
Kunskapskrav, ekonomisk ställning och moment 22
För att få yrkeskunnande för godstransporter krävs att du genomgår två prov på Trafikverket – och båda proven måste vara godkända inom en månad.
För att få ett trafiktillstånd för en enda lastbil krävs det att du kan styrka att du har ekonomiska resurser på minst 100 000 kronor, intygat av en auktoriserad redovisningskonsult eller revisor. Är kravet om 100 000 kr för ett trafiktillstånd och en lastbil och sedan 50 000 kr för varje lastbil som du sedan lägger till ett högt ställt krav för en etablerad verksamhet? Nej, självklart inte men för någon som vill komma igång med en liten flyttfirma så är det ett absurt högt ställt krav. En flyttfirma börjar nästan alltid som till exempel ett extraknäck på kvällar och helger, två studenter som vill dryga ut sin CSN-peng vid sidan av sina studier osv.
Detta innebär alltså att du måste visa på ekonomisk ställning och etablering – för en verksamhet som du inte ens får starta förrän du har fått tillståndet.
Hur detta är tänkt att fungera är för oss helt oförståeligt.
Det är ett klassiskt moment 22, och det är svårt att tro att lagstiftaren tänkt igenom detta fullt ut.
Vad innebär ”gott anseende”?
För att Transportstyrelsen ska anse att du har gott anseende får du inte vara dömd för ekonomisk brottslighet eller ha brutit mot yrkestrafiklagen på ett grovt eller upprepat sätt.
Vi vill verkligen poängtera att vi uppmanar alla att följa alla lagar och regler – konsekvenserna om du bryter mot dem kan bli mycket allvarliga.
Men vi har samtidigt stor sympati för alla småföretagare som försöker starta en enkel flyttverksamhet, men som istället måste kämpa sig igenom denna djungel av byråkrati.
Konsekvenserna av ett byråkratiskt system
Att kräva trafiktillstånd för så enkla tjänster som:
-
Flytt av en soffa mellan två adresser
-
Transport av en matkasse till en kund
-
Bortforsling av gamla möbler till återvinningen
är, som vi tidigare sagt, absurt.
Det är ett tydligt bevis på hur Sverige har utvecklats till en gigantisk byråkratisk apparat.
Historien visar oss att införa rigorösa regelverk ofta får konsekvensen att privata företag till slut inte kan verka alls.
Vi kan spekulera i att detta kanske till och med är avsikten: att göra det så betungande, dyrt och omöjligt att små privata aktörer helt enkelt läggs ned – och att bara de största företagen överlever.
Vi väljer ändå att, om än med visst tvivel, tro att lagstiftarens avsikt var att skapa en trygg och säker arbetsmarknad.
Men även om vi utgår från goda intentioner, kan vi inte blunda för verkligheten: det nuvarande byråkratiska systemet stryper småföretagande i Sverige.
