Inte nog med att Sverige anpassar sig och implementerar alla regler som EU hittar på – Sverige väljer också att tillämpa dessa regler på områden som EU-regeln inte kräver! Det är därför du som vill forsla bort grannens soffa, köra ut en pizza med moped till en kund eller vill flytta en soffa med ett hyrt släp från Cirkle K nu också omfattas av lagen om trafiktillstånd. Grattis!
Samma regler – helt olika tillämpning
I hela EU gäller förordning 1071/2009, som säger att företag som bedriver godstransport mot betalning med fordon över 3,5 ton måste ha trafiktillstånd. Det är alltså ett grundkrav – för tunga fordon.
Men Sverige? Nä. Vi tyckte det var en strålande idé att köra samma tillståndskrav oavsett fordonets storlek.
Moped? Trafiktillstånd.
Skåpbil? Trafiktillstånd.
Släpkärra från Circle K? Trafiktillstånd.
Flytta en gammal soffa åt grannen och få 300 spänn? Grattis, du är nu yrkestrafikant utan tillstånd = lagbrytare.
Sverige: världsledande i överimplementering
Andra EU-länder, som till exempel Tyskland, Frankrike och Italien, gör vad man kan förvänta sig av ett normalt fungerande land: de tolkar reglerna proportionerligt.
-
Tyskland kräver trafiktillstånd först vid fordon över 3,5 ton. Kör du skåpbil? Du får köra – bara du kör vettigt.
-
Frankrike har undantag för ”petite messagerie” – alltså småbud, ofta inom lokaltrafik.
-
Italien? Jo, där får man ofta bedriva transportverksamhet inom regioner utan att fylla i tre blanketter, bifoga utdrag ur folkbokföringen och lämna DNA-prov.
-
Danmark låter dig kombinera tjänster utan att du klassas som yrkestrafikant bara för att du råkade bära med dig något åt någon mot betalning.
Men Sverige?
Vi kör med full styrka, alla kontroller, hela systemet – oavsett om du rullar en tv på pirra till tippen eller kör virke genom halva landet.
För att vara säker? Nä, för att kunna kontrollera
Så varför gör vi så här? Det vanliga svaret är “för säkerhetens skull”. Det låter ju fint.
Men här är grejen: kraven på körkort, besiktning, försäkring och fordonsskick är exakt samma för privatpersoner som för företag.
Skillnaden?
Pengar är inblandade.
Så fort det finns betalning, då vaknar kontrollbehovet till liv. Då måste Transportstyrelsen kunna övervaka. Då måste du lämna in papper, rapportera antalet anställda och bevisa att du har gott anseende. (Allvarligt – vad är ens “gott anseende”? En farmor i liv? Ett Instagramkonto utan memes?)
Trafiktillstånd – och byråkratiskt träningsläger
Men inte nog med att du behöver trafiktillstånd – du får också nöjet att:
-
Betala 8 400 kr i ansökningsavgift.
-
Visa att du har minst 100 000 kronor i ekonomiska tillgångar för varje lastbil.
-
Gå två kunskapsprov på Trafikverket – inom 30 dagar.
-
Acceptera att om du glömmer rapportera nåt eller fylla i en ruta fel så får du böter. Ej avdragsgilla, förstås.
-
Se hur ett administrativt misstag kan leda till att ditt tillstånd dras in.
Samtidigt kan privatpersonen köra samma rutt, med samma bil, med samma risk – men utan att behöva något tillstånd. För att hen gör det gratis. Det är ju logiskt… eller?
Är överimplementeringen bara just det eller är det någonting mer?
När en myndighet eller stat bestämmer sig för att helt utan grund tillämpa nya EU-regler strängare än vad som krävs – är det då överimplementering eller är det faktiskt ny lagstiftning? Vi vill göra argumentet att det är det senare. Och om så är fallet, vilket land och system lever vi i så fall i där nya lagar kan stiftas trots att de inte följt den demokratiska principen om majoritetsbeslut i Sveriges Riksdag utan att de med dekret kan stiftas av myndigheter och stat ? Har vi ens en demokrati? Den frågan får du själv svara på men som vi ser det är det ytterligare ett bevis på att vi lever i en demokratur dvs en diktatur förklädd till en demokrati.
Vill du ha fler exempel på att myndigheter kan stifta egna lagar utan att de följt den demokratiska processen kan du läsa denna artikel om PEth-testet där Transportstyrelsen kan besluta att dra in ditt körkort om det enligt testet visar sig att du haft en alkoholkonsumtion som de anser vara för hög. Testet har ingenting att göra med att du varit onykter vid tillfället som du kört bil utan visar bara att du bara haft en, enligt dem, för hög alkoholkonsumtion över tid.
Slutsats: När reglerna blir ett självändamål – och demokratin en kuliss
Det finns något nästan vackert i Sveriges förmåga att ta ett EU-direktiv och göra det till ett byråkratiskt helvete. När övriga Europa tolkar reglerna pragmatiskt och flexibelt, sätter vi på oss regelglasögonen, slipar ner allt sunt förnuft och går all in på total kontroll. Resultat? En mardröm för småföretagare – men ett paradis för kontrollmyndigheter.
Det här handlar inte om trafiksäkerhet. Det handlar inte om miljö. Det handlar inte om konkurrensneutralitet.
Det handlar om fullständig kontroll över varje människa som vågar ta betalt för sin arbetsinsats.
Sveriges extremt hårda tillämpning av EU-regler är inte ett utslag av att vi försöker vara ”bäst i klassen”. Nej, det är något mycket mer oroväckande än så. Det är ett uttryck för den svenska demokratursjukan – ett tillstånd där staten bär demokratins kostym men utövar makt som i praktiken är totalitär.
Här kallar vi övervakning för trygghet, rapporteringsplikt för rättssäkerhet och statligt tvång för samhällsnytta.
Men strippar man bort fernissan av fina ord och byråkratiska eufemismer, återstår en ganska rå verklighet: Sverige är sannolikt den mest totalitära staten i Europa – i alla fall sett till hur hårt vi reglerar, kontrollerar och misstänkliggör vanliga medborgare och småföretagare.
När andra länder ger människor verktyg att lyckas, ger Sverige dem formulär, spärrtider och skattetillägg.
När andra pratar om tillväxt, pratar vi om förelägganden.
Och när någon råkar ta betalt för att bära en soffa – ja, då skickar vi Transportstyrelsen.
Så om du fortfarande tror att vi lever i ett öppet, fritt och företagsvänligt land, så har du nog inte försökt starta en flyttfirma.
