Tänk dig att du startar en liten flyttfirma. Allt rullar på, du får dina första kunder, jobben börjar trilla in – och plötsligt kommer staten med en “gåva”: RUT-avdrag för flyttjänster. Du tänker: Fantastiskt! Nu kommer fler ha råd att anlita mig.
Tänk om.
Det visar sig ganska snabbt att RUT-avdraget, som till en början känns som en skjuts i rätt riktning, är som att skriva ett avtal med djävulen. Du får fler bokningar, du växer, kanske anställer personal – och snart består majoriteten av dina flyttuppdrag av jobb med RUT-avdrag.
Du bygger hela verksamheten på pengar som staten kan hålla inne
Eftersom RUT-avdrag ges för 50 % av arbetskostnaden (och flyttarbete i princip enbart består av just arbetskostnad – cirka 90–95 % av hela kostnaden), betyder det att 45–47,5 % av hela din intäkt kommer från Skatteverket.
Du tar inte betalt för den summan av kunden – den skickar du in till Skatteverket i efterhand. Och om Skatteverket en dag bestämmer sig för att inte betala ut RUT-avdraget, då står du där. Utan nästan hälften av intäkten.
Och nej, det är inte science fiction. Det händer.
Och det värsta? Det behöver inte ens vara ditt fel
Du kanske tror att detta bara händer om du som företagare gjort något fel. Fel. Det kan mycket väl vara kundens fel – och ändå är det du som får ta smällen.
Säg att du ger offert till en kund. Du frågar om kunden vill ha RUT-avdrag. Kunden säger ja. Du informerar om reglerna – som du ska: att avdraget bara gäller om flytten sker mellan två bostäder som kunden själv nyttjar, permanent eller delvis, för boende. Kunden intygar detta. Allt ser ut att vara i sin ordning.
Vi körde med ett offertformulär på hemsidan. 80 % av våra offerter kom in där, och kunderna klickade själva i att de ville ha RUT-avdrag. Vi informerade tydligt om reglerna – precis som vi skulle gjort över telefon.
Men låt oss vara ärliga – folk klickar i den rutan oavsett. Om en enkel klickning sänker priset med 45 %, så klickar man. Klart som korvspad.
För kunden är risken noll – för dig kan det innebära konkurs
Om Skatteverket senare bedömer att kunden inte hade rätt till avdraget, så är det du som blir återbetalningsskyldig. Inte kunden. Och ja – det kan räcka att kunden t.ex. flyttade möbler mellan ett förråd och en fritidsbostad som de egentligen inte bodde i.
Vi har varit med om det. Flera gånger.
Och även om du gjort allt du kan för att informera om reglerna – du har kanske till och med dokumenterat att kunden intygat att den förstår – så spelar det ingen roll. Skatteverket kräver tillbaka pengarna från dig ändå.
Och om det händer tillräckligt ofta – då stänger Skatteverket bara kranen
Om det visar sig att flera av dina RUT-ansökningar varit felaktiga – oavsett orsak – så kan Skatteverket besluta att inte längre betala ut RUT-avdrag alls till dig som företagare.
Du får inget meddelande i förväg. Inget varsel. Bara ett beslut.
“Vi betalar inte ut.”
Vad händer då?
Tja – eftersom 45 % av dina intäkter kommer från RUT-avdraget, så försvinner nästan hälften av alla pengar in i ett svart hål. Men dina utgifter då? Flyttbilarna, personalen, hyran, bränslet, försäkringarna – de försvinner inte.
Och vilket företag klarar att förlora 45 % av intäkterna över en natt? Inte ett enda. De flesta “vanliga” företag går med 5–10 % i vinstmarginal. Techbolag kan landa på 20–30 %, men knegarföretag som flyttfirmor har aldrig det svängrummet.
Du straffas för att du litade på dina kunder
Problemet är att det inte spelar någon roll hur nitisk du är. Du kan informera kunderna, vara tydlig, be dem läsa på, få dem att intyga. Men folk är folk – de ljuger, chansar eller bara orkar inte bry sig. Det är enklare att klicka “ja tack” än att läsa igenom en sida med byråkratiska regler.
Och varför skulle de inte? Det värsta som kan hända dem är att de får betala fullt pris. De har inget att förlora – men du har allt att förlora.
Så medan kunden går vidare med sitt liv, står du där med Skatteverket i hasorna och ett växande skuldberg du inte hade räknat med.
Jack Ma visste vad han pratade om
Jag minns en intervju med Jack Ma, grundaren av Alibaba. Han fick frågan om han skulle kunna tänka sig att hjälpa den kinesiska staten med ett uppdrag. Uppdraget var säkert lönsamt – men han tackade nej. Om staten absolut insisterade, skulle han i så fall göra det gratis och aldrig mer ta ett enda uppdrag från dem igen.
Jag förstod inte då varför. Men efter att ha drivit flyttfirma med staten som din största kund och din största risk – då förstår man precis.
För när du som företagare är beroende av en myndighet som när som helst kan rycka undan mattan – och du inte har någon möjlighet att försvara dig – då är det inte ett samarbete. Det är ett beroendeförhållande. Ett livsfarligt sådant.
Slutsats? Jo: RUT kan vara toppen – tills det blir din undergång
RUT-avdraget kan kännas som en välsignelse när du startar din flyttfirma. Men i själva verket bygger du hela verksamheten på en grund som kan rasa när som helst – utan förvarning, utan rättslig möjlighet att värja dig, och utan att du ens gjort något fel.
Och det, kära vänner, är inte ett tryggt system. Det är ett lotteri.
Ett statligt sådant.
